Från berg till öken
Kustvägen från Ölu Deniz mot Syrien är väldigt varierande. Föga förvånande är vägen väldigt fin i närheten av de stora turistorterna och lite sämre en bit bort. Att stora delarna avlandet är väldigt bergigt hjälper ju inte direkt heller till när det ska till att bygga och underhålla vägar. I vilket fall som helst är det som oftast otroligt vackert. Staden Anamour blev en positiv överraskning. Kanske inte själva staden men väl borgruinen i dess utkant. Vi utforskade borgen under ett par timmar. Ungarna stormtrivdes, antagligen eftersom det fanns oändligt många ställen att slå ihjäl sig på. Gubben som ägde campingen stod för underhållningen. Surare gubbtjuv får man leta efter och efter att den initiala chocken och ilskan lagt sig så var det helt underbart att studera dena turkiska Lasse Kongo kopia.
Att ta sig in i Syrien visade sig vara mindre problematiskt än jag trott. De roffade dock åt sig 100 dollar i "bränsletillägg". Drivmedel är fyra gånger så dyrt i turkiet som i syrien så turkarna har korsat gränsen för att tjäna en hacka. Nu har Turkarna kommit överrens med syrianerna att införa ett bränsleskatt, troligen för att inte turkiska staten inte ska förlora en massa skatteintäckter. Så fort vi passerade gränsen så byttes det vanliga brända medelhavslandskapet mot ren och skär öken. Det var inte frågan om någon gradvis övergång utan det sa verkligen bara pang bom. Ett par mil från gränsen hittade vi en camping som. Inte bara landskapet skilde sig abrupt från Turkiet utan även campingarna följde med. En camping i Syrien liknar dock mer en sandhög än en camping.
Dagen efter körde vi in till Aleppo för att kolla in dess citadell och gamla stadsdell med trånga gränder och fina hus. På vägen in fick vi en första syriansk trafiklektion. Det börjar med att man kör 4-5 bilar i bredd på en väg med två filer samt slänger in ett par gubbar på åsnor mellan bilarna. Jag började asgarva när jag kom på mig själv med att köra mot rött, köra fel håll i en rondell, skrika åt mina medtrafikanter, viftade med armarna, slå på bilen. Allt detta gör jag ungefär samtidigt som jag kör förbi en trafikpolis som ler åt mig och gör tummen upp. Alla kör dock med ett smile på läpparna och det känns mer som vi alla är på en gigantisk "anger management" övning (eller behöver gå en) än att vi faktiskt försöker ta oss från a till b. Alltså precis som en vanliga söndag i Bengtsfors. Det som gör det hela mer surrealistiskt, eller kanske skrämmande, är att Lena, Frida och Moa samtidigt sjunger/skriker med i Elin Lantos Doctor Doctor (nån låt från melodifestivalen).
Bensinmackarna i syrien skulle få vilken nostalgiker som helst att fälla en tår. Här är det inga fjollmackar som gäller där man säljer glass, korv, läsk och annat tjafs. På de Syrianska mackarna är det väldigt klart att man främst säljer produkter utvunna/rafinerade från råolja. Tyvärr så skulle mackarna även få vem som helst med lite miljömedvetenhet att fälla en tår. Det ligger oftast ett tjockt lager av diesel/bensin/olja över hela macken. Efter avslutad tankning händer det att man blir bjuden på kaffeshot som man tar tillsammans med han som fått äran att tanka bilen. Känns som en liten hyllningsseremoni till oljeguden. Miljöfrågor är helt klart lågt prioriterade. Hela landet ser i stort sett ut som en soptipp. Det är bara när man kommer ut en bra bit i öknen som man det börjar bli glesare än 2 centimeter mellan soppåsarna.
