Koh Lanta
Väl framme på Koh Lanta så väntade en hord av rumsuthyrare. Jag (Pekka) fick en flashback till när man båtluffade i grekland på 80-talet. Det verkade som tsunamin hade slagit hårdare på Koh Lanta, i alla fall rent ekonomiskt. Det var bara att välja och vraka mellan bungeställena och priserna var rejält dumpade.
Det kändes nästan lite taskigt att bara kunna välja och vraka och slå mynt av andra människors elände. Tsunamin hade ju gjort att de flesta turister (i alla fall charterturister) hade lämnat Koh Lanta, alternativt bestämt att avboka sin resa. Effekten blev att en mängd hotell stod helt öde och blev tvugna att slå igen för säsongen alternativt dumpa priserna kraftigt.
Den första natten tog vi ett hotell på den första stranden (dvs den längst norrut). Stranden är helt ok men går inte att jämföra med exempelvis Koh Phangan eller öarna längre söderut från Koh Lanta (exempelvis Koh Lipe). Detsamma gäller för de flesta stränder på Koh Lanta, de har inte alls samma söderhavs-look som på en hel del andra öar i Thailand. Stränderna är långa men saknar den vita sanden och de överskjutande palmerna. Det finns helt enkelt inga korallrev utanför för att kunna få den vita sanden och palmer verkar inte växa lika frekvent på Koh Lanta som på andra ställen.
Dag 2 så hyrde vi moppar och körde söderut för att leta efter billigare och bättre ställen. Vi körde förbi en mängd ställen som stod helt tomma och hade en shining känsla över sig, riktigt kustligt. Av förklarliga skäl var ägarna till bungebyarna väldigt påflugna och dumpade priserna hej vilt. Ca 20 minuter söderut hittade vi ett ställe som hette Miami Bungalows. Hyfsat kitschigt och illa valt namn. Stället och stranden var dock det bästa vi sett på ön så det var bara att plocka ihop grejjerna påföljande dag och flytta igen.
Det är lustigt att se att när det var lite folk på hela Koh Lanta så klumpade de få som fanns på ön ihop sig. Efter att vi checkat in på Miami bungalows var det fullt på stället. På de flesta andra ställen på ön fanns det knappt en enda turist. Det roliga var att det fanns en hel del barnfamiljer (ja, det är naturligtvis bara roligt om man har barn själv). Dessutom så kom Jonna, Peter, Victor och Moa ned till Koh Lanta. De hade hyrt ett hus i Hua Hin men ville se sig omkring så de anslöt till oss. Vi var ungefär en 10 personer som kände varann så det var riktigt mysigt trots att inte stranden och omgivningarna var toppklass. Det var inget egentligt fel på stället eller omgivningarna men det finns så många finare ställen i Thailand så varför välja ett som bara kommer på andra plats.
Vi stannade i ungefär 2 veckor innan vi tog båten till Phuket för att hoppa på flyget till Kuala Lumpur. Vi hade bokat KL till Phuket redan hemmifrån. Det var dock en miss eftersom det inte gick att ändra datum på biljetten. Vi köpte dock en biljett med www.airasia.com vilket gjorde att vi kunde åka till KL två dagar tidigare än vad vi hade tänkt. Vi ville shoppa en hel del och då var två dagar extra inte att förakta. Vi var tvugna att tillbringa en natt i Phuket vilket inte gjorde så mycket. Det som var bra var att man såg att man absolut inte missar någonting om man inte stannar i Phuket. Allting är mycket dyrare än på andra ställen i Thailand samt att det inte är helt lätt att få lugn och ro och en strand för sig själv.
